Hur ska jag säga...

Vet inte hur jag ska säga det här.

Saknar er... speciellt dig...

Att ha er i mitt liv på riktigt.

Vissa finns kvar och hör av sig ibland.

Men ni två, ni som betyder allra mest för mig... ni har gått under jord.

Vågar inte höra av mig heller.

En av er tror att jag inte vill ha att göra med er.

Den andra av er förstår jag till fullo... men jag saknar dig.

Hur du gav mig kramp i magen av allt skrattande...

Och till er båda... jag kommer aldrig glömma vår "springtur".