Min kropp säger emot just nu.
Jag har alldeles för mycket beslut att fatta för att orka ta en massa drama.
Men samtidigt... oskyldigt anklagad ? Man vill gärna kommentera sina handlingar eller icke-handlingar vid såna grejer.

Jobbade igår och idag, jobbar imorgon.
Inte mycket mer att säga om det.
Jobb är jobb.

Som sagt, beslut att fatta.

Har jobb och lägenhet i Malmö.
Men föräldrar som protesterar.
Vad är värt mest, familjen eller drömmarna.
Om jag inte chansar nu, är drömmarna borta för alltid sen ?
Kommer dom tillbaka i vår i samband med någons hemresa ?
Är känslorna de samma i Skåne som i Östergötland ?
Kan du förstå vad jag känner ?

Saknar en gammal vän så att det värker i hjärtat.
Men han leker i uniform och har väl glömt bort mig.
De där stunderna som var alldeles magiska, molnen, katten och narnia... minns han dom ?

MPSP, vi skulle alltid hänga ihop... har verkligheten kommit ifatt oss nu ?

Det där som började för ett år sen, som åkte berg-och dalbana nästan redan från starten,
som slutade abrupt... det var fint när det var fint men med facit i handen... nog borde vi ha slutat tidigare eller väntat lite med hela resan ?
Jag saknar dig men tror du att det är bäst så här så är det nog det.

Ni som vet vilka ni är, ta till er ; Jag är så glad att ni finns, att jag träffat er och delar minnen med er. Älskade Maria, min lilla rymling, kom hem nu så börjar vi våra äventyr.
Och Åsa, du kommer dras med vare sig du vill eller inte :D Nästa fredag darling, party party.